Förgyllningar

Förgyllningar

Konsten att förgylla - en uråldrig kunskap

Redan de gamla egyptierna kunde för närmare 6 000 år sedan hamra ut tunna blad av guld till förgyllning. Precis som i dagens samhälle var guldet en mycket dyrbar metall och det var av stor vikt att få ut så stor effekt som möjligt med hjälp av minsta tänkbara guldåtgång. Detta är något som man, minst sagt, tog fasta på och faktum är att man av bara ett gram guld kan dra ut en tråd som blir två kilometer lång. Bladguldet kan göras så tunt att man kan täcka ett område på en kvadratkilometer med endast 30 gram guld.

Tekniken att förgylla spreds till antikens Grekland och Rom, och på 1400-talet hävdade den italienske mästaren Cennino Cennini att det krävdes minst 12 års utbildning innan man stod fullärd i den nobla tekniken att förgylla.

Lite grovt delas metoderna för förgyllning in i två klasser – en mekanisk, och en kemisk. Den mekaniska varianten innebär att bladguld läggs ut på ett fästande underlag. Grunden byggs upp av krita och animaliskt lim tills en jämn yta uppnås. Lera av olika slag och färger blandas med limmet och det bildas ett så kallat poliment.

Den kemiska metoden kallas för brännförgyllning eller galvanisering. Den äldre varianten; brännförgyllning innebar att det aktuella föremålet penslades med en amalgam bestående av kvicksilver och guld. Därefter upphettades materialet varvid kvicksilvret förångades. Denna metod förbjöds senare eftersom det vid brännförgyllning bildas mycket giftiga kvicksilverångor. I 1700-talets Frankrike fick fängelsefångar arbeta med brännförgyllning, ett sätt att få förkortat straff. Idag förgylls metaller vanligtvis genom elektroplätering.

Rent historiskt sett har förgyllningstekniken haft stor betydelse, inte minst inom konsten. Guldgrund är bl.a. vanligt inom ikonmåleriet. En kategori möbler som ofta förgylldes var altarskåpen. Det man kanske dock främst tänker på när man hör ordet förgyllning är förmodligen tavelramar, speglar och bordsur.

Förgyllningsmetoden hade sin storhetstid under 1700- och 1800-talet. På 1900-talet blev det en mer återhållsam inredningsstil, vilket ledde till att förgyllningen blev alltmer omodern.

Detta betyder att det idag inte förgylls lika mycket som på 1700- och 1800-talet, därmed inte sagt att redan förgyllda föremål inte är populära – tvärtom. Antika brännförgyllda föremål, likt bordsuret på bilden, hör till eftersökta pjäser på auktion och beroende på ålder och tillverkare får man betala alltifrån några enstaka tusenlappar upp till flera tiotusentals kronor för en sådan klocka.

 

Kort sagt: dessa föremål kommer för alltid att sätta guldkant på vardagen.     

2016-02-15 12:52